Nja, kanske inte ändå, men åtminstone upp och gå! Korsetten kom på under tisdagen och på onsdagen vågade jag mig på att att krångla mig upp ur sängen själv med passivt stöd av sjukgymnasten och efter några vilopauser i halvliggande läge kom jag äntligen upp i sittande läge där jag blev presenterad för min nya stolta "springare" Tillsammans gjorde vi några korta utflykter till toaletten och sedan ända till fikarummet där jag tog en kopp kaffe.
På onsdag deklarerade läkaren att jag enligt sjukhusets sätt att se det så var jag färdigbehandlad men de kunde ju inte skicka hem mig utan att ha lärt mig att ta hand om mig själv och utan support hemma. Det är väl en av nackdelarna med att vara singel, å de flesta tankar som farit omkring i min skalle har faktiskt under den här tiden varit mindre inställd på jobbet och mer inställd på hur f*n jag ska kunna göra ren kattlådan....
Iaf läkaren presenterade idén med att åka till ett rehabiliteteringscenter för att lära mig enkla saker som att ta på/av korsetten, komma i/ur sängen, klä på mig och gå med hjälp av ngt hjälpmedel. Sjukhuset skulle kontakta Furuhöjden men han varnade att det kunde ta några dagar att få plats där vilket jag inte hade några invändningar mot - vad var liksom alternativet?
En timme senare kom sjuksköterskan tillbaka och sa att jag skulle flytta redan nästa dag (torsdag) till Furuhöjden
http://www.furuhojden.se/
Höjdpunkten under onsdagen var annars att jag ÄNTLIGEN fick ta en dusch. Välbehövligt å ack så skönt, var första gången jag har tagit en liggande dusch men det ska väl vara en första gång för allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar