M som i Magnetröntgen

Måndagen, var dagen M som i Magnetröntgen. På lördagens kontraströntgen kom man fram till att en kota i ländryggen fått en spricka men jag hade inte fått några skador på njurar etc. Efter kontraströntgen var även den prel åsikten att jag inte behövde operation och att jag troligen skulle behöva bära en tre-punkts korsett i ca 6 veckor men mer info skulle komma efter magnetröntgen.

På måndag morgon började det med att en sköterska tänkte rulla ner mig till röntgen utan smärtlindring vilket jag inte gick med på och jag fick två morfintabletter till slut. Direkt efter jag tagit tabletterna tog nästa skötare vid och rullade ner mig till röntgen. Väl där nere var tanken att jag skulle flytta över till ny bår men eftersom tabletterna inte hunnit verka så klarade jag helt enkelt inte av det vilket slutade med att de fick ge mig en morfinspruta oxå. När det fått verka gick det bättre att flytta över mig även om jag hade riktigt ont i ryggen då.

Magnetröntgen var en upplevelse då man rullas in i en stor "trumma" där det viner, dundrar å knäpper och man ska ligga helt stilla i ca 25minuter innan det är klar. Jag fick öronproppar för att ljudet inte skulle vara alltför överväldigande men efter vad jag fått utstå under själva förflyttningen från båren  så var själva röntgen en "piece of cake" och jag låg å halvslappade hela tiden. Tyvärr skulle jag ju sedan tillbaka till min ordinarie sjukhussäng och vi fick göra om hela proceduren igen med morfinspruta innan jag kunde flyttas. På vägen upp till avdelningen igen så var min rygg så irriterad så jag skrek även när jag rullades in å ur hissarna på båren då den "hoppade till" lite över hisskarvarna.

Både frukost och lunch (och middag) bestod av nyponsoppa och näringsdryck för mig, för så fort jag kände matlukten blev jag extremt illamående.

Jag låg och halvslumrade till dess att doktorn kom och gav resultatet från magnetröntgen. Röntgen visade att jag hade två frakturer, en på lägsta bröstkotan på framsidan och en fraktur på kotutskotten på ländkotan under bröstkotan. Läkaren hade diskuterat röntgenplåtarna med läkare på Karolinska och de hade kommit fram till att eftersom frakturerna upplevs som stabila behöver jag ingen operation, dock kommer jag att behöva bära korsetten i ca 12 veckor(!) isf de 6 veckor som var sagt från början. Korsetten skulle troligen dyka upp dagen efter från OT-center.

Även denna dag var det en hel del telefonsamtal, SMS och inlägg på Fejan som höll mig uppe :D