Jag kan inte skriva den här bloggen utan att ta upp hur otroligt mycket stödet från alla runt omkring mig har betytt för mig. Ofta säger man att "
i nöden prövas vännen" och om det är något jag är i just nu så är det i nöd och vilket otroligt stöd jag har fått från min omgivning - jag hade ingen aning om att jag hade så här många vänner som helt osjälviskt ställer upp, vänner som hör av sig, och som bara finns där för mig. Det är så vackert och jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det. Det är allt från L som jag knappt känner som först kommer med en necessär ihopplockad hemifrån med sådant som kan vara "bra att ha" på sjukhuset, jag älskar hårsnodden - vem tänker på att en hårsnodd kan vara bra att ha egentligen? Samma L kommer sedan förbi med x antal tidningen Ridsport så jag har att göra. Underbara Agge som både plockat ihop saker hemma hos mig, skjutsat hem hjälpmedel från Täby mm mm. AnneMay som tog sig tid att meddela mina engelska kolleger och ta med sig hälsningar från dem till mig på sjukhuset. Mina kattvakter som fixar ihop kattvaktsschema, tömmer kylskåpet på färskvaror. Marie som gör akututryckning med nya kläder + dator precis innan jag flyttar till rehabcentret och så vidare och så vidare. Besök på sjukhuset jag inte väntat mig, hälsningar från människor och så vidare. Grannar som erbjuder mig att duscha hos dem istället för hos mig när jag kommer hem (svårt att hoppa i ett badkar m halvbruten rygg), folk som erbjuder sig att åka och handla, städa, laga mat osv osv.
Sedan alla hejarop på Fejjan, SMS och telefonsamtal - det värmer så mycket och jag är så glad att få kalla er alla mina vänner. Ofta hör man folk klaga på att vännerna försvinner när något händer men för mig har det varit totala motsatsen, mina vänner har helt plötsligt blivit väldigt synliga :D
Tack, Tack, Tack för att ni alla finns där ute!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar