Igår (tisdag) var det dags för återbesök på röntgen igen, det var första gången jag inte behövde åka liggande transport utan skulle få sitta i bil och jag var väldigt spänd på hur det skulle gå. Mest rädd var jag för hur det skulle kännas vid en kraftig inbromsning eller när man åker i gupp, och gupp finns det MÅNGA i Stälje. Vi har nog Sveriges sämsta vägar här i stan, kommunen verkar inte lägga ner ett öre på underhåll av varken vägar el cykelbanor och de ser ut därefter också. Fick åka en färdtjänstbuss som var så hög att det gick att gå rakryggad in i den och sätena hade extra höga ryggstöd. Jag hade tagit en tablett i förebyggande syfte (oxynorm) utifall jag skulle behöva men det gick faktiskt väldigt bra att sitta och jag kände ingen skärande smärta i ryggen när vi åkte på de ojämna vägarna eller så, vilket var jätteskönt däremot blev jag väldigt "trött" i ryggen och fick en molande värk men det kan jag stå ut med. Nu vet jag ju att jag är mobil och behöver inte vara hänvisad till att sitta i lägenheten hela dagarna och det är jätteskönt! Nu var det här ju en väldigt kort resa, tar ju mindre än 10min till sjukhuset hemifrån men nu kan det ju bara gå bättre å bättre vart efter jag blir bättre i ryggen.
Jag har äntligen fått mitt frikort och kommer att tillbaka de pengar jag betalat för mycket. Eftersom jag legat inlagd har jag fått många av mina sjukhusbesök på faktura och jag har inte haft en tanke på frikortet själv så jag har ju bara betalat in pengarna och tänkt att ja, ja jag får tillbaka det via försäkringen sedan men nu när jag besökte sjukhuset gående (och inte liggande på bår) tog jag äntligen tag i det och kommer att få tillbaka mina pengar om några veckor.
Eftersom det här var tredje veckan i rad som jag besökte röntgen börjar "alla" på röntgenavdelningen känna igen mig och vet hur det fungerar med korsetten + att jag bara kan ligga på höger sida när vi röntgar och inte på vänster sida vilket verkar vara det vanligaste. Första gången var de tvungna att ringa läkaren och fråga om det var ok att röntga mig från "fel" håll, men det var ok och det är ju enda hållet jag kan rulla över åt.
Efter röntgen blev det till att vänta på läkaren och slutligen efter 1½ timmes väntetid hade både hon och hennes kolleger i Huddinge hunnit kika på röntgenplåtarna och det ser bra ut och går åt rätt håll. Jag fick se plåtarna den här gången och man kan tydligt se att th12 har "kollapsat" eller rättare sagt trycks ihop och det som läkarna håller koll på är att den inte ska kollapsa mer. Enligt läkaren så kommer denna kota alltid att vara mer ihoppressad än övriga och man kommer alltid att kunna se skadan på framtida röntgenplåtar men jag kommer inte ha några men av det och det är det absolut viktigaste.
Jag passade även på att fråga henne varför det på intyget till försäkringskassan bara står th12 medan det på remissen till Furuhöjden står th12 OCH th11 och då upptäckte hon att hon missat att lägga till th11 på intyget (jäkla tur att jag har ögonen me mig). Frakturen på th11 är på ett av kotutskotten och upptäcktes endast på magnetröntgen så den syns inte på övriga röntgenplåtar och det var troligen därför hon missat lägga in den, nu har jag fått ett uppdaterat intyg som jag ska skicka in till f-kassan. Vi har även ändrat sjukskrivningen från 28/11 till 30/11 eftersom jag har ett återbesök inbokat den 30/11 och därefter ska vi se om jag kan gå tillbaka till jobbet el inte. Förhoppningsvis kan jag göra det för jag börjar bli jäkligt less redan nu på att gå hemma och inte kunna göra något alls å de är en hel månad kvar till sista november!!! *suck* Det är ju en sak att vara hemma när man är sjuk men kunna pyssla lite, å att inte kunna göra ett jota. Jag är uttråkad!!! :( Om jag kommer tillbaka till jobbet from 1/12 så måste jag nog ha färdtjänst för jag får ju inte köra bil förrän i januari när jag tagit av korsetten.
Var in på ett internetforum för hästintresserad för någon dag sedan och läste om andra personers svåra olyckor, bland annat var det en tjej som haft ung samma skada som mig och som fick gå m korsett i 8v men som kommit tillbaka till ridningen så det känns som det finns hopp för mig oxå :)
Jag berättade för läkaren att jag dragit ner på tabletterna ytterligare å äter nu 5mg Oxycontin på morgonen och 10mg Oxycontin (+ alvedon) på kvällen isf 15mg morgon och kväll, vilket hon tyckte var väldigt bra. Oxycontin verkar vara starkt beroendeframkallande och jag läste en artikel på Aftonbladet om en tjej som var uppe i 14(!) tabletter per dag. Stackars tjej! http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/vark/article7996775.ab Jag är glad över att jag kunnat dra ner på tabletterna och förhoppningsvis när jag kan sova bättre på nätterna och inte vakna så många ggr så kan jag dra ner nattdosen oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar