Igår var jag tillbaka på jobbet igen, visserligen bara på halvtid till en början men det känns ändå som om jag vunnit högvinsten på lotto - tänk att jag faktiskt är på väg tillbaka till mitt gamla liv! På ett sätt känns det som om jag aldrig varit borta - visserligen hade jag nästan 700 olästa mail i inboxen, almenackan på väggen visade på september och kalendern i Outlook var i stort sett tom, men chefen hade fortfarande svårt att hinna med avstämningsmötena och det verkar inte ha hänt ngt av vikt i något av mina projekt så det är "bara" att plocka upp trådarna där jag lämnade dem. På ett sätt känns det väldigt skönt och på ett sätt känns det lite mindre bra - det känns skönt för då vet jag att det blir gjort på "mitt" sätt, men samtidigt är det inte kul att mina kunder fått vänta och att de inte kommit vidare med sina "problem".
Det känns riktigt bra att vara tillbaka, jag gillar verkligen mitt jobb och det har varit kul att få dyka ner i högarna och leta reda på lösa trådändar, försöker även informera de flesta om att jag är tillbaka men som tur är fungerar djungeltelegrafen (och Facebook) ;) som utmärkta kanaler och de som jag inte hunnit meddela har redan hunnit höra det och det är så kul för så många verkar uppriktigt glada åt att jag är tillbaka oxå, så ngt bör jag väl göra "rätt" på jobbet?
Ryggen har hållit över förväntan - visserligen har jag varit väldigt trött när jag kommit hem och jag har fått gå och vila ett tag, men jag har iaf inte ont i ryggen och bara det är ett framsteg.
Läkaren har skrivit "fel" på sjukintyget el rättare sagt missat att fylla i att jag inte kan ta mig till jobbet på vanligt sätt (jag får ju inte köra bil m den här korsetten å promenader är ju uteslutet) och därför får jag inte resorna betalda av F-kassan förrän jag fått ett nytt sjukintyg. Enligt F-kassan tar det ung en vecka för att få ett beslut efter att läkarintyget kommit och och då är vi redan framme i mitten på december och jag ska ta av korsetten den 21:a så jag har beslutat att inte lägga ner någon extra tid på att försöka få tag på läkaren och få ett nytt intyg för bara 1½ vecka så just nu löser jag transporterna t/f jobbet genom att vicevärden S ställer upp eller att jag samåker m M på morgnarna. Som "tur är" så har Ms bil gått sönder, så vi tar min bil vilket gör att jag inte har riktigt lika dåligt samvete över att hon får skjutsa mig kors å tvärs - nu har vi ju lite av en win-win situation bägge två. M kommer iväg till jobbet utan att behöva promenera å kan åka å storhandla när hon behöver och jag får skjuts till jobbet. Har tänkt att försökta ta en liten provtur i helgen med bilen å känna hur det känns och se om jag kan köra själv framöver. Var iväg och hämtade ut mitt p-tillstånd på jobbet idag så nu har jag iaf p-plats när jag kan köra igen.
Det verkar lösa sig m julen iaf, S har ju sagt att han kan ställa upp och skjutsa mig om jag inte tar mig upp på annat sätt och igår fick jag reda på att en granne ska fira julen i Hassela och hon åker upp den 22a, precis som jag tänkt så eventuellt kan jag lifta med henne. Skulle kännas väldigt skönt att kunna samåka m henne och inte "tära" för mycket på S - han måste iaf komma upp å hämta mig isf.
Sista dagarna har hemtjänsten strulat väldigt. Jag har lagt in om jag vill ha sovmorgon på helgen å att de inte ska komma förrän e 8.30 på helgmorgnarna men det verkar nästan som om de lagt in om det VARJE morgon vilket verkligen skapar problem speciellt när det är duschdag och jag nu även ska jobba. Igår fick jag fixa duschandet å påklädandet helt själv eftersom de inte dök upp förrän 08.50 och jag skulle åka till kl 09 och i morse kom hon inte förrän 8 och jag skulle iväg kvart över. Det är tur att jag är så pass "frisk" nu så jag klarar det mesta själv men det är väldigt stressande att inte veta när/om de kommer när man har en tid att passa. Det funkar att duscha själv även om jag har lite svårt att få över benen över badkarskanten och inte kan torka underbenen/fötterna när jag duschat samt har jätteproblem att smörja in dem efteråt men det går ju även om det tar tid å är lite krångligt. Just nu brottas jag främst m mina strumpbyxor som inte är de lättaste att ta på själv.
Ytterligare en jobbig del i det hela är att det är helt nya personer som har börjat dyka upp från Hemtjänsten vilket gör att de inte har någon aning om rutinerna här och jag måste instruera/visa dem allt igen. På fyra dagar har det varit fyra nya personer och jag roade mig med att räkna ut hur många personer som har passerat den här tröskeln under dessa 1½ månader - det har varit minst 13 personer som jag kan räkna upp - det betyder att varje person har i genomsnitt spenderat 3 dgr hos mig. Jag längtar verkligen tills jag får av den här korsetten så jag kan klara mig själv igen - det är inte kul att vara beroende av andra hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar