Är nu inne på andra arbetsveckan och det känns fortfarande riktigt bra att vara tillbaka. Känns dock inte som om jag kommit in i allt ännu vilket är lite frustrerande, men det får väl helt enkelt ta den tid det tar. Chefen är på besök den här veckan och jag hoppas att han har lite tid över för mig den här veckan - är en hel del saker som jag vill stämma av innan jag tar tag i "storprojekten" igen.
I helgen nådde jag en ny milstolpe genom att köra bil för första gången efter olyckan. M var med som moraliskt stöd och ev ny chaufför beroende på hur det kändes. Men jag hade inte behövt oroa mig - det kändes jättebra att vara tillbaka bakom ratten, visst det var lite stelt och orörligt och fickparkering är lite jobbigt men annars kändes det bra. Jag var inte alls så otymplig som jag trodde jag skulle vara och kom åt att titta bra i både backspegel och sidospeglar. Nu kör jag själv till jobbet och det är jätteskönt att slippa vara beroende av andra att ta mig till och från jobbet. Ytterligare ett stort plus är att jag nog kommer att kunna köra själv upp till Bollnäs över jul *jippi* Jag och M var ute i över 2½ timme i lördags inkl både bilkörning och storhandling och om jag orkar med det utan pauser så lär en 30mils tur till Bollnäs inkl åtminstone 3 planerade stopp fungera. I helgen funderar jag på om jag ska åka till Nyköping el kanske Strängnäs m en kompis för att se hur det känns att köra lite längre.
Idag träffade jag sjukgymnasten för första gången. Jag fick jättebra förtroende för honom omgående. Först gick vi igenom remissen och svaren från magnetröntgen och sedan undersökte han axeln för att se om röntgensvaret stämde överens med hans åsikt (och som tur var gjorde de det ;) ) Därefter visade han på olika bilder hur axeln är uppbyggd och var mina inflammationer etc sitter vilket var jättebra tycker jag. Slutligen så fick jag först behandling och sedan en övning som jag ska göra 3ggr/dag i en vecka till jag ska träffa honom nästa vecka igen. Vi har även börjat prata lite om "livet efter korsetten" och eftersom jag även har problem med mitt ena knä (mindre förslitning i knäleden) så kommer vi att träna hela kroppen med både stabiliserings-, balans- och styrkeövningar vilket känns helt otroligt faktiskt. Slutligen mer eller mindre lovade han att jag nog kan dra på mig längdskidorna i februari även om jag inte kommer att kunna köra tjejvasan i vår. Känns helt klart som om jag är på G nu :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar