Cirkeln är sluten

Lördagen den 2/10-2010 kom jag in på Södertälje sjukhus akutmottagning efter att ha fallit av Sandrev under en hoppträning. Idag var jag tillbaka på sjukhuset för en sista röntgen och för att träffa läkaren för att (förhoppningsvis) ta av korsetten. Efter röntgen blev jag hänvisad till akutmottagningen för att träffa min läkare, pga av all snö har halkolyckor av alla de slag formligen exploderat de senaste dagarna med en följd att antalet benbrott också ökat lavinartat och därför tog min läkare emot mig på akuten idag, så man kan säga att cirkeln är sluten. Jag började på akuten och jag "slutade" på akuten.

Efter genomgång av röntgenplåtarna fick jag äntligen efter 12 veckor ta av mig korsetten.


Korsett utan mig i den :D

 Det känns otroligt ovant utan korsetten. I början kändes det väldigt vingligt och ostadigt och det känns fortfarande nästan som om jag har korsetten på mig för jag har behållt hållningen och kan inte slappna av i ryggpartiet riktigt. Läkaren informerade om att jag troligen kommer att få väldigt ont i ryggen framöver och jag kommer nog att vara tvungen att äta värktabletter igen men det är framförallt en muskulär smärta och inget att "vara rädd för", vilket känns skönt att veta.

Jag fick pröva att vrida överkroppen åt höger och vänster samt luta mig lite framåt men det kommer att ta tid innan jag är tillbaka i min normala rörlighet och kondition. I morgon ska jag träffa sjukgymnasten för att lägga upp ett träningsprogram för ryggen och då ska jag passa på att även lämna tillbaka rullatorn :)
Fick höra på jobbet idag att det kommit ngn typ av "värsting" rullator som kostar typ £38 000 och som kan fällas ihop till att knappt ta någon plats alls, den har blivit väldigt populär och kan beställas med extra tillbehör som typ metallic-lack etc.... Hmmm, jag lägger nog hellre de pengarna på en ny bil faktiskt ;)

Igår var sista dagen som Hemtjänsten var hit och idag hämtade jag mina nycklar som de haft. Känns otroligt skönt att klara mig själv igen :)

I morgon är det dags för elddopet att köra 30mil norrut för att fira jul m familjen. Jag har ju inte sett morsan å broder sedan 3/10 och övriga i familjen sedan semestern så det känns som det är dags igen och det känns jättebra att fira jul med dem. Jag har bestämt för att ta det lugnt och köra i min egen takt och stanna till och vila flera gånger, bland annat blir det nog i Stora Väsby, utanför Uppsala, Gävle bro och Tönnebro innan jag kommer hem.

Btw så tyckte läkaren att jag skulle korka upp champagneflaskan nu när jag äntligen blivit av med korsetten och jag kan inte göra något annat än att hålla med: SKÅL!!!!!!!!

Fattighjon, oäktingar och en barnamörderska

Det är var min släkt består av för tillfället. En kompis introducerade mig till släktforskningens värld i helgen och jag blev biten på en gång. Ovanstående är vad jag har hittat hittills i släkten och jag har fram till omkring 1840-1850-talet nu. Det är lite synd att jag inte upptäckte den här hobbyn liiite tidigare - tänk vad mycket jag hade hunnit med under min sjukskrivning och jag hade sluppit alla tråkiga repriser och såpoperar på dagarna.

Det är ju inte det lättaste att läsa gamla husförhörslängder och födelse/dop böcker utan ibland önskar jag att jag hade en expert bredvid mig som kunde hjälpa till. Jag har (för att få lite hjälp på traven) nu gått med i jobbets släktforskarförening, de brukar arrangera resor till Arninge ibland och flera av dem är experter på släktforskning. Är det någon som kan komma underfund vad min mormors farfar heter i efternamn?

Det jag har lyckats tyda är: Statdräng Hans XXXX och hustru Anna Greta Jansdotter i Norrmalmas (församling?). Utdraget kommer från Estuna kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/1502/C I/5 a (1817-1861) s163

Vem är då denna barnamörderska i titeln? Jo hon hette Eva Kristina Ekström och var född 1845, hennes dotter är min mormors mor. Eva Kristina fick barn 1866, 1869, 1872, 1885, 1887. Det var sonen Ernst Rickard som var född 1872 som hon dömdes för barnamord 1873 och blev dömd till livstids straffarbete, troligen var det ett misslyckat självmordsförsök som låg bakom. Efter 10år blev hon benådad men berövad hennes "medborgerliga rättigheter". Fadern till alla hennes barn är än så länge okänd. Hennes son Gustaf Adolf var född 1885 och satt på uppfostringsanstalten Hall i Södertälje. Hall startade 1876 som en “förbättringsanstalt för vanartad ungdom”. Verksamheten inriktade sig på barn från tio till femton år gamla. Barnen som togs omhand var fattiga, försummade och som tycktes vara brottsbenägna, det betydde att de frihetsberövades vare sig dem begått brott eller inte. Min mormors mor är dottern Frida Eugenia som ska vara helsyster till Gustaf Adolf, hon var född 1887 i Arbrå, mindre än en mil från den plats jag är född och uppvuxen).

Det är helt otroligt vad man kan hitta via nätet idag. Min morfar släktforskade under sin levnad (han dog runt 1990) men då var han tvungen att resa runt till olika församlingar för att hitta informationen, idag finns det mesta digitalt. Tyvärr tog ingen tillvara på morfars forskning och den är nu försvunnen för alltid.

Riksarkivet är en väldigt bra källa för släktforskare: http://www.svar.ra.se/

Sitt vackert

Så var stolarna äntligen monterade, jag monterade ihop den första själv direkt på söndagkvällen när jag fick dem och sedan fick jag hjälp av en kompis att montera ihop 3 till. Tyvärr visade det sig vara lite "ikea-kvalité" över dem så gängningen fungerade inte riktigt och det gick inte att få ihop tre av stolarna, efter att ha bytt stolsben mellan några av dem fick vi ihop totalt 4 av dem till slut och de andra två måste vi fixa till med en gängtapp och lite "handpåläggning" men de är otroligt sköna att sitta på och väldigt snygga oxå - eller hur? ;) 

De passar perfekt in i köket och jag är jättenöjd med dem (trots monteringsproblemen) visst ser det lite juligt ut nu.

När jag var hos Bernhardssons så såg jag även en fåtölj som jag fastnade för, men jag tyckte inte riktigt att jag hade råd med den oxå plus att den garanterat inte fått plats i bilen tillsammans med stolarna. Men som sagt, jag fastnade så för den så på tisdagen så var jag tvungen att åka tillbaka och köpa den oxå!!!

Så nu har jag slängt ut den trädgårdsstol jag har suttit och kikat på TV i de senaste 3 månaderna och bara njuter när jag sitter i min härliga fåtölj. "Tyvärr" har ju katterna upptäckt den oxå, men det innebär ju bara att nu får jag plats i soffan oxå för tidigare har de ockuperat den totalt ;)





Stolproblem

Ytterligare en ny person från Hemtjänsten idag, totalt har 16personer och 1 praktikant besökt mig under dessa två månader, det blir igenomsnitt fyra dgr/person fastän jag vet att flera stycken har varit här betydligt fler gånger. Jag börjar iaf äntligen se ett slut på detta med både korsett och Hemtjänst. I torsdags sade jag nämligen upp Hemtjänsten from 20/12 och det känns helt underbart! Tänk att kunna duscha själv, städa själv, mata katterna igen, gå upp ur sängen när jag vill (well det kan jag ju numera oxå men ändå), tvätta när jag vill, hur jag vill samt hur många maskiner jag vill samt slippa stressa på morgnarna eftersom man inte vet när och om de kommer och vem det är som kommer. Slippa ha välstädat varje dag (well så gott det går iaf) och slutligen slippa vara urtrevlig varje morgon. Eller slippa helger som denna, i lördags skulle de komma 8.30 men inte förrän e 10.15 dök personen upp och i morse ringde de kl 08(!) för att säga att de inte kommer förrän efter 10.00 vilken jäkla tur att personalfesten var i fredags å inte igår för annars hade jag inte blivit glad att bli väckt av mobilen kl 08...

Nu låter det säkert som jag är jättegnällig och jätteirriterad MEN jag är OTROLIGT glad och tacksam för den här hjälpen som jag fått under den här tiden. Utan Hemtjänsten har jag ingen aning om hur jag skulle ha klarat mig dessa två månader. Man får se det som ett friskhetstecken att man orkar klaga på småsaker ;)

Som sagt ovan så var jag på personalfest i fredags och hade så otroligt skoj! Försökte på slutet att även svänga mina "lurviga" men det var helt klart överkurs så runt kl 00 packade jag ihop och åkte hem, jättenöjd efter kvällen. Mitt "bord" vann karaoken mycket tack vare de låtar som vi sjöng (läs skrålade): Växeln Hallå, Sånt är livet och slutligen eftersom vi inte kom på någon bättre och en kille tjatat om den hela kvällen - Stad i ljus.. Jag är väldigt tacksam för mina Singstars-skivor hemma som gjort att jag faktiskt sjungit dem alla tidigare ;)

Lördagen var helt klart dagen efter kvällen före och jag låg mest och läste och tittade på TV i sängen.

Mina köksstolar har helt klart sjungit på sista versen de sista åren, jag har "ärvt" dem efter morfar och de är väl tillverkade i tidernas begynnelse el iaf någon gång på 50-60 talet och de senaste åren har de sett allt mer skamfilade ut och nu har de även börjat lossna i limningen så man får trycka ihop dem lite då och då så att de inte ska falla isär. Har testat att sitta på dem nu och kan krasst konstatera att de inte fungerar för min rygg att sitta på dem längre och att de helt enkelt måste bytas ut. Har scannat nätet efter lite olika stolar men idag åkte jag iväg till Bernhardssons i Strängnäs tillsammans med E och provsatt och hittade stolarna med stort S. Åhh vad sköna de var att sitta på och inte alls så dyra heller. Jag behöver 4 stolar och att köpa fyra stolar kostade 4 * 860kr eller så kunde man köpa 6st för ett paketpris a 3500 så vad tror ni att jag tog? ;)

Btw - ingen som har vägarna förbi här hemma å kan hjälpa mig att montera dem? *s*

Nya mål och milstolpar

Är nu inne på andra arbetsveckan och det känns fortfarande riktigt bra att vara tillbaka. Känns dock inte som om jag kommit in i allt ännu vilket är lite frustrerande, men det får väl helt enkelt ta den tid det tar. Chefen är på besök den här veckan och jag hoppas att han har lite tid över för mig den här veckan - är en hel del saker som jag vill stämma av innan jag tar tag i "storprojekten" igen.

I helgen nådde jag en ny milstolpe genom att köra bil för första gången efter olyckan. M var med som moraliskt stöd och ev ny chaufför beroende på hur det kändes. Men jag hade inte behövt oroa mig - det kändes jättebra att vara tillbaka bakom ratten, visst det var lite stelt och orörligt och fickparkering är lite jobbigt men annars kändes det bra. Jag var inte alls så otymplig som jag trodde jag skulle vara och kom åt att titta bra i både backspegel och sidospeglar. Nu kör jag själv till jobbet och det är jätteskönt att slippa vara beroende av andra att ta mig till och från jobbet. Ytterligare ett stort plus är att jag nog kommer att kunna köra själv upp till Bollnäs över jul *jippi* Jag och M var ute i över 2½ timme i lördags inkl både bilkörning och storhandling och om jag orkar med det utan pauser så lär en 30mils tur till Bollnäs inkl åtminstone 3 planerade stopp fungera. I helgen funderar jag på om jag ska åka till Nyköping el kanske Strängnäs m en kompis för att se hur det känns att köra lite längre.

Idag träffade jag sjukgymnasten för första gången. Jag fick jättebra förtroende för honom omgående. Först gick vi igenom remissen och svaren från magnetröntgen och sedan undersökte han axeln för att se om röntgensvaret stämde överens med hans åsikt (och som tur var gjorde de det ;) ) Därefter visade han på olika bilder hur axeln är uppbyggd och var mina inflammationer etc sitter vilket var jättebra tycker jag. Slutligen så fick jag först behandling och sedan en övning som jag ska göra 3ggr/dag i en vecka till jag ska träffa honom nästa vecka igen. Vi har även börjat prata lite om "livet efter korsetten" och eftersom jag även har problem med mitt ena knä (mindre förslitning i knäleden) så kommer vi att träna hela kroppen med både stabiliserings-, balans- och styrkeövningar vilket känns helt otroligt faktiskt. Slutligen mer eller mindre lovade han att jag nog kan dra på mig längdskidorna i februari även om jag inte kommer att kunna köra tjejvasan i vår. Känns helt klart som om jag är på G nu :-D

Gôtt att vara tillbaka!

Igår var jag tillbaka på jobbet igen, visserligen bara på halvtid till en början men det känns ändå som om jag vunnit högvinsten på lotto - tänk att jag faktiskt är på väg tillbaka till mitt gamla liv! På ett sätt känns det som om jag aldrig varit borta - visserligen hade jag nästan 700 olästa mail i inboxen, almenackan på väggen visade på september och kalendern i Outlook var i stort sett tom, men chefen hade fortfarande svårt att hinna med avstämningsmötena och det verkar inte ha hänt ngt av vikt i något av mina projekt så det är "bara" att plocka upp trådarna där jag lämnade dem. På ett sätt känns det väldigt skönt och på ett sätt känns det lite mindre bra - det känns skönt för då vet jag att det blir gjort på "mitt" sätt, men samtidigt är det inte kul att mina kunder fått vänta och att de inte kommit vidare med sina "problem".

Det känns riktigt bra att vara tillbaka, jag gillar verkligen mitt jobb och det har varit kul att få dyka ner i högarna  och leta reda på lösa trådändar, försöker även informera de flesta om att jag är tillbaka men som tur är fungerar djungeltelegrafen (och Facebook) ;) som utmärkta kanaler och de som jag inte hunnit meddela har redan hunnit höra det och det är så kul för så många verkar uppriktigt glada åt att jag är tillbaka oxå, så ngt bör jag väl göra "rätt" på jobbet?

Ryggen har hållit över förväntan - visserligen har jag varit väldigt trött när jag kommit hem och jag har fått gå och vila ett tag, men jag har iaf inte ont i ryggen och bara det är ett framsteg.

Läkaren har skrivit "fel" på sjukintyget el rättare sagt missat att fylla i att jag inte kan ta mig till jobbet på vanligt sätt (jag får ju inte köra bil m den här korsetten å promenader är ju uteslutet) och därför får jag inte resorna betalda av F-kassan förrän jag fått ett nytt sjukintyg. Enligt F-kassan tar det ung en vecka för att få ett beslut efter att läkarintyget kommit och och då är vi redan framme i mitten på december och jag ska ta av korsetten den 21:a så jag har beslutat att inte lägga ner någon extra tid på att försöka få tag på läkaren och få ett nytt intyg för bara 1½ vecka så just nu löser jag transporterna t/f jobbet genom att vicevärden S ställer upp eller att jag samåker m M på morgnarna. Som "tur är" så har Ms bil gått sönder, så vi tar min bil vilket gör att jag inte har riktigt lika dåligt samvete över att hon får skjutsa mig kors å tvärs - nu har vi ju lite av en win-win situation bägge två. M kommer iväg till jobbet utan att behöva promenera å kan åka å storhandla när hon behöver och jag får skjuts till jobbet. Har tänkt att försökta ta en liten provtur i helgen med bilen å känna hur det känns och se om jag kan köra själv framöver. Var iväg och hämtade ut mitt p-tillstånd på jobbet idag så nu har jag iaf p-plats när jag kan köra igen.

Det verkar lösa sig m julen iaf, S har ju sagt att han kan ställa upp och skjutsa mig om jag inte tar mig upp på annat sätt och igår fick jag reda på att en granne ska fira julen i Hassela och hon åker upp den 22a, precis som jag tänkt så eventuellt kan jag lifta med henne. Skulle kännas väldigt skönt att kunna samåka m henne och inte "tära" för mycket på S - han måste iaf komma upp å hämta mig isf.

Sista dagarna har hemtjänsten strulat väldigt. Jag har lagt in om jag vill ha sovmorgon på helgen å att de inte ska komma förrän e 8.30 på helgmorgnarna men det verkar nästan som om de lagt in om det VARJE morgon vilket verkligen skapar problem speciellt när det är duschdag och jag nu även ska jobba. Igår fick jag fixa duschandet å påklädandet helt själv eftersom de inte dök upp förrän 08.50 och jag skulle åka till kl 09 och i morse kom hon inte förrän 8 och jag skulle iväg kvart över.  Det är tur att jag är så pass "frisk" nu så jag klarar det mesta själv men det är väldigt stressande att inte veta när/om de kommer när man har en tid att passa. Det funkar att duscha själv även om jag har lite svårt att få över benen över badkarskanten och inte kan torka underbenen/fötterna när jag duschat samt har jätteproblem att smörja in dem efteråt men det går ju även om det tar tid å är lite krångligt. Just nu brottas jag främst m mina strumpbyxor som inte är de lättaste att ta på själv.

Ytterligare en jobbig del i det hela är att det är helt nya personer som har börjat dyka upp från Hemtjänsten vilket gör att de inte har någon aning om rutinerna här och jag måste instruera/visa dem allt igen. På fyra dagar har det varit fyra nya personer och jag roade mig med att räkna ut hur många personer som har passerat den här tröskeln under dessa 1½ månader - det har varit minst 13 personer som jag kan räkna upp - det betyder att varje person har i genomsnitt spenderat 3 dgr hos mig. Jag längtar verkligen tills jag får av den här korsetten så jag kan klara mig själv igen - det är inte kul att vara beroende av andra hela tiden.

Bästa julklappen

Har varit ganska lugnt här senast veckan och livet har i stort sett bara rullat på. Men idag har det hänt grejer! Hade tid för röntgen kl 09 i morse och taxin skulle komma 08.30, vaknade vid 07.15 och funderade på när Hemtjänsten skulle dyka upp eftersom jag visste att det var kort om tid och duschdag. Vid 07.30 när de inte kommit gick jag upp å käkade frukost och sedan tänkte jag att det var lika bra att hoppa in i duschen oxå å fick de dyka upp när de dök upp helt enkelt. Vid 08.05 när jag var i stort sett färdig så ringde de äntligen på dörren, det visade sig att han glömt nyckeln på kontoret och varit tvungen att gå tillbaka och hämta den och det var därför han var sen. Typiskt att det hände just idag när jag hade kort om tid och en tid att passa. Iaf vi var klara vid 08.15 och sedan kunde jag vänta i lugn och ro på taxin.

Efter röntgen var det bara att sätta sig och vänta på doktorn en timme innan jag äntligen fick besked på både röntgen, magnetröntgen (av axeln mm). Det visade sig att det går framåt m både ryggen och axeln. Magnetröntgen visade ingen direkt skada på axeln vilket var väldigt skönt att höra, det man kunde se var en inflammation på två senor/senfästen samt att jag hade vätska i en slemsäck - detta kommer att gå bort med sjukgymnastik och jag har tid bokad hos en sjukgymnast den 7/12. När det gäller ryggen så kan man nu se på röntgen att det börjat bildas nytt ben på/vid/över den skadade kotan vilket är väldigt positivt. I o m att allt går åt rätt håll så får jag äntligen börja jobba till veckan, som jag har längtat!!! :D
Jag kommer att jobba halvtid fram till 9/1 och därefter förhoppningsvis kunna gå upp ännu mer i arbetstid efter det. Jag har pratat med chefen å kommer troligen vara på kontoret 2-3dgr/vecka och jobba hemifrån övriga dagar för att inte överanstränga mig från början i o m att jag kommer att jobba hemifrån ibland så kan jag även passa på att vila när jag behöver. Jag är ju inte van att vara uppe i så långa stunder ännu.

Hmmm, undrar hur jag ska kunna ta mig till jobbet framöver.....

Men den absolut bästa julklappen är att jag kommer (troligen) att få ta av mig korsetten 21/12!!!!!!!!
Detta gör att jag kommer att vara korsettfri när jag åker till Bollnäs den 22:a å min första kommentar var förstås - vad bra! Då kan jag ju köra bil själv till Bollnäs. Läkaren var väl inte riktigt lika positiv till det och anser att jag troligen inte kommer att orka det - men då känner hon ju inte mig ;)

Hem från sjukhuset fick jag för första gången dela taxi vilket gjorde att jag var förvisad till baksätet(!) - DET var inte en bra idé, speciellt inte som personen i framsätet inte såg att det satt en person bakom henne och det första hon gjorde var att skjuta bak sätet så långt det gick - innan jag skrek alltså. Jag hade väldiga problem sedan att ta mig ur baksätet så taxichauffören fick komma runt och hjälpa mig med benen - det är sista gången jag samåker medan jag har sjuktransport!

Hade knappt varit hemma en halvtimme när Agge kom och hämtade mig och skjutsade mig till stallet. Det var första gången jag var i stallet efter olyckan och det kändes väldigt bra att vara tillbaka även om jag inte kunde göra mer än att pussa lite på Sandrev å mysa lite. Jag hade lyckats "lura ut" min arbetskamrat som provred Sandrev och det gick så pass bra att hon är numera hans nya medryttare - känns jättebra. Nu slipper jag ha dåligt samvete och Agge får någon hon kan rida ut tillsammans med + att min kollega kan börja rida igen - helt enkelt en win-win situation för alla :D

På väg till stallet ringde röntgenavdelningen och ville att jag skulle komma in för nya röntgenplåtar för ngt hade inte blivit så bra. Lyckades stressa upp mig en del för detta - såg det inte så bra ut som min läkare hade sagt å vad händer nu m jobbet? Efter provridningen liftade jag med den nya medryttaren till sjukhuset, gick upp till röntgen å kom ut ung lika fort - det var en(!) röntgenplåt som inte blivit så centrerad som röntgenläkaren ville så det tog mindre än 2 minuter så var det klart. Alltså inget jag hade behövt oroa mig för. Sedan fick jag vänta en timme tills min granne M kunde hämta upp och vi kunde åka å handla.

Efter den här dagen är jag väl värd ett glas vin - el två ;)