Cirkeln är sluten

Lördagen den 2/10-2010 kom jag in på Södertälje sjukhus akutmottagning efter att ha fallit av Sandrev under en hoppträning. Idag var jag tillbaka på sjukhuset för en sista röntgen och för att träffa läkaren för att (förhoppningsvis) ta av korsetten. Efter röntgen blev jag hänvisad till akutmottagningen för att träffa min läkare, pga av all snö har halkolyckor av alla de slag formligen exploderat de senaste dagarna med en följd att antalet benbrott också ökat lavinartat och därför tog min läkare emot mig på akuten idag, så man kan säga att cirkeln är sluten. Jag började på akuten och jag "slutade" på akuten.

Efter genomgång av röntgenplåtarna fick jag äntligen efter 12 veckor ta av mig korsetten.


Korsett utan mig i den :D

 Det känns otroligt ovant utan korsetten. I början kändes det väldigt vingligt och ostadigt och det känns fortfarande nästan som om jag har korsetten på mig för jag har behållt hållningen och kan inte slappna av i ryggpartiet riktigt. Läkaren informerade om att jag troligen kommer att få väldigt ont i ryggen framöver och jag kommer nog att vara tvungen att äta värktabletter igen men det är framförallt en muskulär smärta och inget att "vara rädd för", vilket känns skönt att veta.

Jag fick pröva att vrida överkroppen åt höger och vänster samt luta mig lite framåt men det kommer att ta tid innan jag är tillbaka i min normala rörlighet och kondition. I morgon ska jag träffa sjukgymnasten för att lägga upp ett träningsprogram för ryggen och då ska jag passa på att även lämna tillbaka rullatorn :)
Fick höra på jobbet idag att det kommit ngn typ av "värsting" rullator som kostar typ £38 000 och som kan fällas ihop till att knappt ta någon plats alls, den har blivit väldigt populär och kan beställas med extra tillbehör som typ metallic-lack etc.... Hmmm, jag lägger nog hellre de pengarna på en ny bil faktiskt ;)

Igår var sista dagen som Hemtjänsten var hit och idag hämtade jag mina nycklar som de haft. Känns otroligt skönt att klara mig själv igen :)

I morgon är det dags för elddopet att köra 30mil norrut för att fira jul m familjen. Jag har ju inte sett morsan å broder sedan 3/10 och övriga i familjen sedan semestern så det känns som det är dags igen och det känns jättebra att fira jul med dem. Jag har bestämt för att ta det lugnt och köra i min egen takt och stanna till och vila flera gånger, bland annat blir det nog i Stora Väsby, utanför Uppsala, Gävle bro och Tönnebro innan jag kommer hem.

Btw så tyckte läkaren att jag skulle korka upp champagneflaskan nu när jag äntligen blivit av med korsetten och jag kan inte göra något annat än att hålla med: SKÅL!!!!!!!!

Fattighjon, oäktingar och en barnamörderska

Det är var min släkt består av för tillfället. En kompis introducerade mig till släktforskningens värld i helgen och jag blev biten på en gång. Ovanstående är vad jag har hittat hittills i släkten och jag har fram till omkring 1840-1850-talet nu. Det är lite synd att jag inte upptäckte den här hobbyn liiite tidigare - tänk vad mycket jag hade hunnit med under min sjukskrivning och jag hade sluppit alla tråkiga repriser och såpoperar på dagarna.

Det är ju inte det lättaste att läsa gamla husförhörslängder och födelse/dop böcker utan ibland önskar jag att jag hade en expert bredvid mig som kunde hjälpa till. Jag har (för att få lite hjälp på traven) nu gått med i jobbets släktforskarförening, de brukar arrangera resor till Arninge ibland och flera av dem är experter på släktforskning. Är det någon som kan komma underfund vad min mormors farfar heter i efternamn?

Det jag har lyckats tyda är: Statdräng Hans XXXX och hustru Anna Greta Jansdotter i Norrmalmas (församling?). Utdraget kommer från Estuna kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/1502/C I/5 a (1817-1861) s163

Vem är då denna barnamörderska i titeln? Jo hon hette Eva Kristina Ekström och var född 1845, hennes dotter är min mormors mor. Eva Kristina fick barn 1866, 1869, 1872, 1885, 1887. Det var sonen Ernst Rickard som var född 1872 som hon dömdes för barnamord 1873 och blev dömd till livstids straffarbete, troligen var det ett misslyckat självmordsförsök som låg bakom. Efter 10år blev hon benådad men berövad hennes "medborgerliga rättigheter". Fadern till alla hennes barn är än så länge okänd. Hennes son Gustaf Adolf var född 1885 och satt på uppfostringsanstalten Hall i Södertälje. Hall startade 1876 som en “förbättringsanstalt för vanartad ungdom”. Verksamheten inriktade sig på barn från tio till femton år gamla. Barnen som togs omhand var fattiga, försummade och som tycktes vara brottsbenägna, det betydde att de frihetsberövades vare sig dem begått brott eller inte. Min mormors mor är dottern Frida Eugenia som ska vara helsyster till Gustaf Adolf, hon var född 1887 i Arbrå, mindre än en mil från den plats jag är född och uppvuxen).

Det är helt otroligt vad man kan hitta via nätet idag. Min morfar släktforskade under sin levnad (han dog runt 1990) men då var han tvungen att resa runt till olika församlingar för att hitta informationen, idag finns det mesta digitalt. Tyvärr tog ingen tillvara på morfars forskning och den är nu försvunnen för alltid.

Riksarkivet är en väldigt bra källa för släktforskare: http://www.svar.ra.se/

Sitt vackert

Så var stolarna äntligen monterade, jag monterade ihop den första själv direkt på söndagkvällen när jag fick dem och sedan fick jag hjälp av en kompis att montera ihop 3 till. Tyvärr visade det sig vara lite "ikea-kvalité" över dem så gängningen fungerade inte riktigt och det gick inte att få ihop tre av stolarna, efter att ha bytt stolsben mellan några av dem fick vi ihop totalt 4 av dem till slut och de andra två måste vi fixa till med en gängtapp och lite "handpåläggning" men de är otroligt sköna att sitta på och väldigt snygga oxå - eller hur? ;) 

De passar perfekt in i köket och jag är jättenöjd med dem (trots monteringsproblemen) visst ser det lite juligt ut nu.

När jag var hos Bernhardssons så såg jag även en fåtölj som jag fastnade för, men jag tyckte inte riktigt att jag hade råd med den oxå plus att den garanterat inte fått plats i bilen tillsammans med stolarna. Men som sagt, jag fastnade så för den så på tisdagen så var jag tvungen att åka tillbaka och köpa den oxå!!!

Så nu har jag slängt ut den trädgårdsstol jag har suttit och kikat på TV i de senaste 3 månaderna och bara njuter när jag sitter i min härliga fåtölj. "Tyvärr" har ju katterna upptäckt den oxå, men det innebär ju bara att nu får jag plats i soffan oxå för tidigare har de ockuperat den totalt ;)





Stolproblem

Ytterligare en ny person från Hemtjänsten idag, totalt har 16personer och 1 praktikant besökt mig under dessa två månader, det blir igenomsnitt fyra dgr/person fastän jag vet att flera stycken har varit här betydligt fler gånger. Jag börjar iaf äntligen se ett slut på detta med både korsett och Hemtjänst. I torsdags sade jag nämligen upp Hemtjänsten from 20/12 och det känns helt underbart! Tänk att kunna duscha själv, städa själv, mata katterna igen, gå upp ur sängen när jag vill (well det kan jag ju numera oxå men ändå), tvätta när jag vill, hur jag vill samt hur många maskiner jag vill samt slippa stressa på morgnarna eftersom man inte vet när och om de kommer och vem det är som kommer. Slippa ha välstädat varje dag (well så gott det går iaf) och slutligen slippa vara urtrevlig varje morgon. Eller slippa helger som denna, i lördags skulle de komma 8.30 men inte förrän e 10.15 dök personen upp och i morse ringde de kl 08(!) för att säga att de inte kommer förrän efter 10.00 vilken jäkla tur att personalfesten var i fredags å inte igår för annars hade jag inte blivit glad att bli väckt av mobilen kl 08...

Nu låter det säkert som jag är jättegnällig och jätteirriterad MEN jag är OTROLIGT glad och tacksam för den här hjälpen som jag fått under den här tiden. Utan Hemtjänsten har jag ingen aning om hur jag skulle ha klarat mig dessa två månader. Man får se det som ett friskhetstecken att man orkar klaga på småsaker ;)

Som sagt ovan så var jag på personalfest i fredags och hade så otroligt skoj! Försökte på slutet att även svänga mina "lurviga" men det var helt klart överkurs så runt kl 00 packade jag ihop och åkte hem, jättenöjd efter kvällen. Mitt "bord" vann karaoken mycket tack vare de låtar som vi sjöng (läs skrålade): Växeln Hallå, Sånt är livet och slutligen eftersom vi inte kom på någon bättre och en kille tjatat om den hela kvällen - Stad i ljus.. Jag är väldigt tacksam för mina Singstars-skivor hemma som gjort att jag faktiskt sjungit dem alla tidigare ;)

Lördagen var helt klart dagen efter kvällen före och jag låg mest och läste och tittade på TV i sängen.

Mina köksstolar har helt klart sjungit på sista versen de sista åren, jag har "ärvt" dem efter morfar och de är väl tillverkade i tidernas begynnelse el iaf någon gång på 50-60 talet och de senaste åren har de sett allt mer skamfilade ut och nu har de även börjat lossna i limningen så man får trycka ihop dem lite då och då så att de inte ska falla isär. Har testat att sitta på dem nu och kan krasst konstatera att de inte fungerar för min rygg att sitta på dem längre och att de helt enkelt måste bytas ut. Har scannat nätet efter lite olika stolar men idag åkte jag iväg till Bernhardssons i Strängnäs tillsammans med E och provsatt och hittade stolarna med stort S. Åhh vad sköna de var att sitta på och inte alls så dyra heller. Jag behöver 4 stolar och att köpa fyra stolar kostade 4 * 860kr eller så kunde man köpa 6st för ett paketpris a 3500 så vad tror ni att jag tog? ;)

Btw - ingen som har vägarna förbi här hemma å kan hjälpa mig att montera dem? *s*

Nya mål och milstolpar

Är nu inne på andra arbetsveckan och det känns fortfarande riktigt bra att vara tillbaka. Känns dock inte som om jag kommit in i allt ännu vilket är lite frustrerande, men det får väl helt enkelt ta den tid det tar. Chefen är på besök den här veckan och jag hoppas att han har lite tid över för mig den här veckan - är en hel del saker som jag vill stämma av innan jag tar tag i "storprojekten" igen.

I helgen nådde jag en ny milstolpe genom att köra bil för första gången efter olyckan. M var med som moraliskt stöd och ev ny chaufför beroende på hur det kändes. Men jag hade inte behövt oroa mig - det kändes jättebra att vara tillbaka bakom ratten, visst det var lite stelt och orörligt och fickparkering är lite jobbigt men annars kändes det bra. Jag var inte alls så otymplig som jag trodde jag skulle vara och kom åt att titta bra i både backspegel och sidospeglar. Nu kör jag själv till jobbet och det är jätteskönt att slippa vara beroende av andra att ta mig till och från jobbet. Ytterligare ett stort plus är att jag nog kommer att kunna köra själv upp till Bollnäs över jul *jippi* Jag och M var ute i över 2½ timme i lördags inkl både bilkörning och storhandling och om jag orkar med det utan pauser så lär en 30mils tur till Bollnäs inkl åtminstone 3 planerade stopp fungera. I helgen funderar jag på om jag ska åka till Nyköping el kanske Strängnäs m en kompis för att se hur det känns att köra lite längre.

Idag träffade jag sjukgymnasten för första gången. Jag fick jättebra förtroende för honom omgående. Först gick vi igenom remissen och svaren från magnetröntgen och sedan undersökte han axeln för att se om röntgensvaret stämde överens med hans åsikt (och som tur var gjorde de det ;) ) Därefter visade han på olika bilder hur axeln är uppbyggd och var mina inflammationer etc sitter vilket var jättebra tycker jag. Slutligen så fick jag först behandling och sedan en övning som jag ska göra 3ggr/dag i en vecka till jag ska träffa honom nästa vecka igen. Vi har även börjat prata lite om "livet efter korsetten" och eftersom jag även har problem med mitt ena knä (mindre förslitning i knäleden) så kommer vi att träna hela kroppen med både stabiliserings-, balans- och styrkeövningar vilket känns helt otroligt faktiskt. Slutligen mer eller mindre lovade han att jag nog kan dra på mig längdskidorna i februari även om jag inte kommer att kunna köra tjejvasan i vår. Känns helt klart som om jag är på G nu :-D